Och med helvete för alla menar jag inte att han misshandlade alla i familjen, men helvete kan vara på en massa olika sätt, och här kommer min version av helvete.

Leif hade haft ett tag då han skötte sig bra vad gäller drickat, men som alla vet, eller i alla fall alla som haft en alkoholist i sin närhet så brukar dessa så kallade torra perioder inte vara direkt länge.

Nu hade Leif närmligen skaffat sig ett jaktlag, och i detta jaktlag fanns några stycken som anser att lycka i livet är att få ta sig en sup, manligheten flödade så fort dom fick i sig sin förbannade sup.

Sommaren tog slut, och så gjorde också sommarlovet, nu vart det tid för mig att börja skolan, och för mig var detta otroligt roligt, jag skulle ju få åka skolbuss som alla andra stora barn gjorde, och som även min storasyster Annika gjorde.

Och i samma veva började Leif planera för sin första jakt med sitt nya jaktlag.

Måndag morgon och vi skall till skolbussen för att åka in till Hyssna, oj vad stora tuffa killar det satt i skolbussen.

Första dagen i skolan gick bra, och hemkommen med stora upplevelser i bagaget och en massa roliga saker att berätta för mamma och Leif, mamma lyssnade och skrattade över mitt munläder, oj vad jag kunde prata på den tiden skall ni veta :-)

Vissa säger att jag fortfarande är ganska bra på att prata mycket :-)

Men Leif, ja han var givetvis inte hemma, mamma visste inte var han höll hus, ja hon trodde jag skulle tro henne, men en sak har jag alltid kunnat, och det är att se på människor att något inte stämmer.

Men tiden gick, dagen var nästan kvällen när en full, äcklig, ovårdad Leif stormade in genom dörren och sa att hej jag är hemma har ni saknat mig? FY FAN vad jag hatade honom den gången.

Och mamma var ju inte direkt glad, och framför allt var hon nog mest besviken på att jaktens fylla börjar redan 2 månader innan jakten.

Men skall man planera sin jakt, göra i ordning vapnen, skjuta in vapnen så skall man ju vara full och vidrig..ja det verkade så i alla fall.

Nu är det dax för barnen, så mer kommer senare.

Tack till er som läser min blogg

Vi gick sedan ut på ett så kallat pass, ja det heter ju så när man är jägare och skall ut för att sitta i skogen och se på absolut ingenting i timmar.

Skogen för oss var en äng nära skogen, i riktiga skogen fanns ju livsfarliga älgar, elefanter, skiraffer och annat farligt, tror även det på den tiden fanns lejon :-)

Ja som ni förstår vart det inget fel på vår fantasi.

Men i alla fall, där satt vi med våra "riktig" gevär och snusen uppstoppad under överläppen..snusen tänker ni nu!

Ja, det var jord från rabatten som vi lagt i snusdosor, snusa måste man ju om man är jägare..eller hur? :-)

Och timmarna gick, och inget vilt kom det..men helt plötsligt kom det en flock fågrlar flygandes, jag snabbade mig att lägga geväret mot axeln och sikta..för att sedan skjuta..detta genom att säga som alla barn säger PANG...PANG!!

Och döm om min fårvåning när en fågel sjönk från skyn..jag TRÄFFADE skrek jag rakt ut, så sprang för allt vad våra ben bar oss för att ta reda på vårt nyfällda byte...dock fanns ingen fågel någonstans död...

Så här efter alla år förstår jag att fågeln antagligen dök efter sitt eget byte, men jag levde länge på att jag skjutit en fågel..Gert vart redigt avundsjuk på min jaktlycka.

"Pappa" Leig och Gert's pappa Hans-Göran skrattade gott åt detta en lång tid framöver.

Senare den dagen åkte jag på mitt första Practical Joke, i form av att en gräsklippare inte startade..så Gert's äldre bröder ville ha hjälp med att hålla sladden till tändstiftet på plats, jag var ju gvetvis snabb att erbjuda min hjälp, så jag tog tag i sladden, tryckte den allt vad jag orkade på tändstiftet, och bröderna drog i snöret för att starta gräsklipparen. Och gissa om jag fick reda på ett man INTE håller en sådan sladd med handen och tryckt mot tändstiftet, jag fick mig en redig kyss så jag satte mig på ändan :-) Men som det heter, man lär så länge man lever.

Dagen tog slut och jag skulle hem, men fick en fråga om att ligga över hos Gert, jag tackade nej trots att jag inget hellre ville..men på den tiden vart jag sängvätare, vilket skulle följa mig tills jag var 12 nästan 13år fyllda. Jag hatade att vara sängvätare.

Men jag blev i alla fall bjuden på barnkalas dagen efter, Gert skulle fylla 7 år, jag var så avundsjuk på att han skulle fylla 7år..han skulle ju bli stor :-)

Dagen kom och jag var eld och lågor över min nya kamrat och att jag skulle få komma på kalas hos honom.

Kalaset började och alla fick roliga hattar och roliga små saker att minnas kalaset med.

Nu vart det lekdax och vil skulle leka kurragömma, och gissa om jag redan visste det perfekta stället att gömma sig på, det var föresten pantgömme.

En som hette Lasse skulle börja leta efter oss, jag sprang iväg för att gömma mig vid sidan av ett stort kassaskåp, vilket egentligen var ett vapenskåp.

Lasse kom springandes förbi mitt ställe och nu kom min vinnarinstinkt till sin rätt, jag började springa mot stället där man pantade sig, efter ca 1 meter sprang mina ben före mig, något rykte mig tillbaka med en ruskig kraft, och ont som sjutton gjorde det också. Till saken hör att på samma sida skåpet jag gömt mig på stod en massa fiskespön, och en av krokarna hade fastnat i min armbåge, kroken hade gått igenom skinnet och jag satt fast. Så alla hörde dunset av mig när jag or i golvet, och mest av allt hörde dom nog mitt skrikande.

Hans-Göran kom springandes och han var den som tröstade mig och klippte loss kroken.

Min älskade så kallade bonuspappa kom efter samtalet hem för att hämta mig. och lika gullig som Hans-Göran var, lika vidgrig var Leif, klockan var nu strax efter 15.00 och Leif vart full som ett svin, och tyvär var han också den som svarade när Gert's mamma ringde för att berätta vad jag råkat ut för. Leif sa tröstande att ja det man inte har i huvudet Lonnie, det får man ha i sina ben.

Detta var första gången jag fick skämmas över Leif, men tro inte att det var den sista, för nu började helvetet för alla i familjen och också starten på Leif's första sabotering av vårt boende.

Men detta återkommer jag med nästa gång jag skriver i min lilla blogg.

Och som vanligt är ni mer än välkomna att kommentera, fråga, eller bara skriva era tankar.

Ja denna sommaren var nog den roligaste sommaren i min barndom, mycket bus, nya vänner, ännu mera bus, tragik.

Jag hade nu lärt känna Gert Andreasson och hans familj, Gert bodde ca 1 km från oss, detta om man genade genom skogen, stigen man då gick startade nästan precis bakom vårt hundhus, och första tjugo metrarna gick uppe på en liten bergskant, ja i min värld var det i alla fall en bergskant, i en vuxens liv var det nog mer en liten stenkant. men var man som mig 6½ år så har man ju kanske lite extra bra fantasi. Lutade eller stupade gjorde det i alla fall.

Sedan gick man kämpa sig egenom en djungel av ormbunkar, taggbuskar och annat som hör äventyren till.. och ni skall veta att på denna tid var jag verkligen en äventyrare av stora mått, nästan lika stora mått som Indiana Jones. I bland till mamma's och andra vuxnas dilemma, min äventyr var kanske inte alltid vad en förälder önskade sig :-)

Men väl hemma hos Gert tog vår fantasi ut stora svängar, vi var på jakt, vi hade gjort, eller rättare sagt Gert's Storebror Klaes hade gjort oss varsina hagelgevär, Stocken (den som man lägger mot sin axel) var gamla stockar från riktiga gevär, piporna skapades av svart vattenslang, den där hårda svarta plastslangen som man leder vatten under marken med.

Detta var perfekt, för tomhylsorna från de vuxnas jakt hade sparats, och de passade som handen i handsken, i våra svarta hårdplast pipor.

Resten av jakthistorien kommer senare då jag nu har två vakna och vilda barn springandes här..hörs senare